Saknad



Idag har Kent och jag pratat om hur mycket vi saknar dig, Ove. Inte bara som en fantastiska vän du var, utan även som kollega. Hade vi problem kunde vi alltid gå till dig. Och du skulle se vilka problem vi har idag. Jösses. Du skulle dock förmodligen inte vara förvånad.
Jag saknar att kunna gå in till dig och prata. Jag saknar dina fruktansvärt dåliga skämt. Jag saknar dina gula post-it-lappar med artikelnummer på. Jag saknar dig så otroligt mycket, för du har lämnat ett sånt tomrum efter dig. Jag önskar jag hade sagt oftare hur mycket du betydde för mig.

Himlen måste ha fått ett fantastiskt tillskott när du kom dit!

Korkat

När jag var tonåring bestämde jag mig för att aldrig ångra något jag gjort. Man kan göra mer eller mindre smarta val, men så länge jag inte dödligt skadar eller sårar någon så ångrar jag det inte.
Visst kan jag ibland tänka att det hade varit smart att göra på ett annat sätt.
Som exempelvis när jag fick pengar för min diabetes. 120 000 SEK dröp in på kontot och dem spenderade jag såklart med blixtens hastighet. Idag hade jag gjort annorlunda, men å andra sidan - jag levde för dem. jag gjorde saker. Jag köpte saker.
Eller som exempelvis en relation jag ganska nyss varit i. Han hade redan en flickvän. Vilket såklart gör MIG till en ganska dåli människa. Men, hursomhaver, det fanns en extremt stark attraktion och vi sågs ett tag. Efter en stund kom det så oundvikliga snacket där jag ville ha mer och han.. Han ville ge mig mer.
Han skulle lämna sin tjej.
Han skulle flytta in till mig.
Han sa att han älskade mig.
Och jag är så dum, så naiv, så lättköpt att jag tror på hans skitsnack. Ändå tog det ett tag innan jag köpte det. En lång stund hade jag murarna resta och behandlade hans påstådda kärlek med lika delar misstro som förakt. men efter att han dag ut och dag in bedyrat att det var MIG han ville vara med så trodde jag honom.
Det skulle bara ta lite tid. Och under tiden så kan vi väl fortsätta ses? (jag vet, det är som taget ut en handbok i "Hur man skaffar sin en älskarinna")

Jag ångrar inte att jag trodde på det han sa. Jag ångrar inte att jag gav nån mitt hjärta. Jag ångrar däremot så jävla bittert att jag gav just HONOM mitt hjärta. För nu vet jag hur det kommer bli. Jag kommer vara skräckslagen för att träffa någon ny. Jag kommer misstro allt alla män säger till mig. Jag kommer vara bitter och hata allt vad män är och vad män står för.

Jag skrattar mest åt det nu. Hur fan kunde jag vara så dum att jag trodde på vad du sa? Det är ju inte som att det är första gången det händer. Jag verkar vara klippt och skuren för att vara den andra kvinnan. Eller förlåt. Den Andra Kvinnan.

Jag hade inte tänkt att detta skulle bli ett bittert inlägg. Jag hade tänkt att det egentligen skulle handla om att inte ångra något och på sätt och vis ångrar jag det inte heller. Jag kände mig vacker tillsammans med honom. Jag kände mig omtyckt. Jag hade någon att längta efter. Det måste fan räknas på något sätt, hur stört det än är.


And what do I get?



Jävel i helvete vad benet är svullet. Ska sätta det i högläge och hoppas på att det svullnat av tills imorgon. Det är rätt tveksamt att gå runt med sönderklippta leggings när högsta chefen är på besök.
Sönderklippta leggings OCH fett hår bör tilläggas. Hejsan.

RSS 2.0